WeBible

1 - När Demetrius fick höra att Nikanor och hans här hade fallit i striden, sände han ånyo, för andra gången, Backides och Alcimus till Judeen, med högra flygeln av sin här.

2 - Och de slogo in på vägen till Galgala och lägrade sig gent emot Mesalot i Arbela och intogo staden och anställde en stor manspillan.

3 - I första månaden av år 152 lägrade de sig framför Jerusalem;

4 - sedan bröto de upp därifrån och tågade till Berea, med tjugu tusen man fotfolk och två tusen ryttare.

5 - Judas låg nu lägrad i Elasa med tre tusen man utvalt manskap.

6 - Men när dessa sågo att den fientliga hären var så stor, blevo de högeligen förskräckta; och många gåvo sig bort ifrån lägret, så att slutligen icke mer än åtta hundra man funnos kvar av dem.

7 - Då nu Judas såg att hans här hade givit sig av, men på samma gång förstod att strid var oundviklig, blev han mycket illa till mods över att han icke hade tid nog till att samla sitt folk.

8 - Och i sin förtvivlan sade han till dem som hade stannat kvar: »Låt oss bryta upp och draga fram mot våra motståndare; måhända kunna vi utkämpa en strid med dem.»

9 - Men de sökte avråda honom och sade: »Det kunna vi förvisso icke. Låt oss hellre nu rädda våra liv, så vilja vi sedan återvända tillsammans med våra bröder och strida mot dem. Vi äro ju alltför få.»

10 - Men Judas sade: »Bort det, att jag skulle så göra och fly för dem! Är vår stund kommen, låt oss då ock manligen dö för våra bröder; må vi icke lämna en fläck ,på vår ära.»

11 - Men den fientliga hären bröt upp från lägret, och de ställde upp sig mot dem. Ryttarna delades i två hopar, och framför fotfolket gingo slungarna och bågskyttarna, tillika med alla de tappraste, som skulle kämpa i främsta ledet.

12 - Backides själv befann sig på högra flygeln. Så ryckte nu hären i full slagordning fram med båda flyglarna, och de blåste i trumpeterna. Också Judas’ män stötte i sina trumpeter,

13 - och marken darrade av larmet från härarna; och striden begynte bittida om morgonen och varade ända till sena aftonen.

14 - När Judas såg att Backides med kärnan av hären befann sig på högra flygeln, vände han sig dit, och med honom alla de modigaste männen.

15 - Och högra flygeln blev i grund slagen av dem, och de förföljde den till berget Asotus.

16 - Men när de som stodo på vänstra flygeln sågo att den högra flygeln hade blivit slagen, vände de om och följde tätt bakefter Judas och hans folk.

17 - Nu uppstod en häftig strid, och många föllo slagna på vardera sidan.

18 - Också Judas föll, och de övriga flydde.

19 - Men Jonatan och Simon togo upp sin broder Judas' kropp, och de begrovo honom i hans fäders grav i Modein.

20 - Och de begräto honom där, och hela Israel höll stor dödsklagan efter honom och sörjde honom i många dagar; de sjöngo:

21 - »Huru har icke hjälten fallit, Israels frälsare!»

22 - Vad nu mer är att säga om Judas och om de strider som han utkämpade och de bedrifter som han utförde och om hans storhet, det har icke blivit upptecknat, ty det skulle bliva alltför mycket.

23 - Efter Judas’ död reste de avfälliga åter huvudet överallt inom Israels område, och alla de som gjorde vad orätt var frodades.

24 - Vid den tiden uppstod en mycket svår hungersnöd, så att folket i landet gick över till dem.

25 - Och Backides utvalde de ogudaktiga och satte dem till herrar över landet.

26 - Och dessa efterspanade och spårade upp Judas’ vänner och förde dem inför Backides; och han straffade dem och behandlade dem skymfligt.

27 - Och det blev ett stort betryck i Israel, så stort att dess like icke hade förekommit, allt ifrån den tid då en profet för sista gången lät sig ses bland dem.

28 - Då församlade sig alla Judas’ vänner och sade till Jonatan: 29 »Alltsedan din broder Judas har gått bort, finnes icke någon hans like, någon som kan draga ut mot fienderna och Backides och mot dem som hata vårt folk.

30 - Därför välja vi dig nu i dag till att i hans ställe vara vår hövding och anförare och föra vår strid.»

31 - Jonatan mottog alltså på den dagen högsta ledningen och trädde i sin broder Judas’ ställe.

32 - När Backides fick veta detta, sökte han efter tillfälle att döda honom.

33 - Men då Jonatan, och hans broder Simon och alla hans anhängare fingo veta detta, flydde de till Tekoas öken och lägrade sig vid brunnen Asfars vatten.

34 - Detta fick Backides veta på sabbatsdagen och drog då med hela sin krigshär över till andra sidan av Jordan.

35 - Jonatan hade nämligen sänt sin broder Johannes åstad såsom anförare för trossen, och bett sina vänner nabatéerna att de skulle få lämna sina många tillhörigheter i förvar hos dem.

36 - Då drogo Jambris barn ut från Medaba och fingo Johannes och allt vad han förde med sig i sitt våld och tågade bort därmed.

37 - Men sedan hade det blivit berättat för Jonatan och hans broder Simon att Jambris barn. just höllo på att fira ett stort bröllop, och att de nu voro på väg för att hämta bruden, som var dotter till en av de förnämsta stormännen i Kanaan, från Nadabat med stort följe.

38 - Då tänkte de på sin broder Johannes och tågade ditupp och gömde sig i en hålväg i berget.

39 - När de nu lyfte upp sina ögon, fingo de se ett tåg komma, med stort larm och präktig utrustning. Det var brudgummen och hans vänner och fränder som drogo ut för att möta brudföljet, med pukor och andra musikinstrument och en mängd tillbehör.

40 - Då bröto de fram mot dem från bakhållet och anställde ett blodbad på dem. Många föllo slagna, och de övriga flydde in bland bergen; och all deras utrustning togo de såsom byte.

41 - Och bröllopet blev förbytt i sorg och deras spel i klagosång.

42 - Så hämnades de sin broders blod och vände därefter tillbaka till Jordans sumpmarker.

43 - Detta fick Backides höra, och han kom på sabbatsdagen till Jordans stränder med en stor här.

44 - Då sade Jonatan till sina landsmän: »Låt oss nu stå upp och strida för våra liv. Ty aldrig någonsin förr hava vi varit i så stor fara som i dag.

45 - Se, fienderna äro ju både framför oss och bakom oss, och på ömse sidor hava vi Jordans vatten, därtill ock sumpmark och skogsmark, och det finnes icke någon möjlighet till att undkomma.

46 - Så ropen nu till himmelen att I mån bliva frälsta ur edra fienders hand.»

47 - Och striden begynte, och Jonatan räckte ut sin hand för att stöta ned Backides, men denne drog sig tillbaka undan honom.

48 - Då kastade sig Jonatan och hans män i Jordan och simmade över till andra stranden. Men fienderna gingo icke över Jordan efter dem.

49 - Och på Backides’ sida föllo på den dagen vid pass tre tusen man.

50 - Denne vände sedan tillbaka till Jerusalem och förstärkte flera fasta städer i Judeen, fästningen vid Jeriko, så ock Ammaus, Betoron, Betel, Tamnata-Faraton och Tefon, med höga murar och portar och bommar.

51 - Och man lade in besättningar i dem för att oroa Israel.

52 - Han befäste också ytterligare staden Betsura och Gasara och borgen och lade i dem in krigsfolk och förråd av livsmedel.

53 - Och han tog sönerna till de anseddaste männen i landet såsom gisslan och satte dem i förvar på borgen i Jerusalem.

54 - I andra månaden av år 153 gav Alcimus befallning om att riva ned muren till helgedomens inre förgård och ville så riva ned vad profeterna hade byggt upp. Men i samma stund som Alcimus begynte härmed,

55 - drabbades han av en hemsökelse, så att hans företag förhindrades; och hans mun blev tillstoppad, i det att han blev förlamad, så att han icke vidare kunde tala eller beställa om sitt hus.

56 - Så dog då Alcimus, vid den tiden, under svåra plågor.

57 - När Backides fick underrättelse om att Alcimus var död, vände han tillbaka till konungen. Och Judeen hade nu ro i två år.

58 - Men de avfälliga lade samfällt råd och sade: »Se, Jonatan och hans anhängare sitta i rö och säkerhet. Nu vilja vi därför hämta hit Backides; han skall gripa dem allasammans på en enda natt.»

59 - Så begåvo de sig då åstad till honom och lade råd med honom.

60 - Han bröt nu upp och kom tågande med en stor här och sände i hemlighet brev till alla sina bundsförvanter i Judeen, med befallning att de skulle gripa Jonatan och dem som voro med honom. Men de förmådde det icke, ty de andra fingo vetskap om deras plan.

61 - Och dessa grepo själva vid pass femtio av landets inbyggare, som voro anstiftare av det onda anslaget, och dräpte dem.

62 - Därefter drogo sig Jonatan och Simon och hans anhängare undan till Betbasi i öknen; och han byggde åter upp vad som var förstört av staden och befäste den.

63 - När Backides fick veta detta, samlade han allt sitt krigsfolk och bådade upp dem som voro från Judeen.

64 - Och han kom och lägrade sig framför Betbasi och stridde mot den staden i lång tid och lät förfärdiga stormverktyg.

65 - Då lämnade Jonatan sin broder Simon kvar där i staden och drog själv med några få män ut på landsbygden.

66 - Och han slog Odomera och hans bröder, så ock Fasirons barn, i deras tältläger. När han sedan begynte att göra anfall mot fienden och rycka närmare med sin skara,

67 - gjorde Simon och hans folk ett utfall från staden och brände upp stormverktygen.

68 - Och de stridde mot Backides, och han blev i grund slagen av dem; och de vållade honom stor grämelse, därför att hans plan och hans krigståg hade misslyckats.

69 - Han upptändes nu av vrede mot de avfällingar som hade givit honom det rådet att draga dit till landet; och man lät avliva många av dem. Sedan beslöt Backides att draga därifrån till sitt land igen.

70 - När Jonatan fick veta detta, skickade han sändebud till honom för att ingå fred med honom och utverka att fångarna skulle utlämnas åt dem.

71 - Backides gick in härpå och gjorde såsom han begärde; ytterligare lovade han honom med ed att han icke mer, så länge han levde, skulle söka bereda honom ofärd.

72 - Och han utlämnade åt honom de fångar som han tidigare hade tagit i Judeen. Sedan vände han om och drog till sitt land igen och kom aldrig vidare inom Judeens gränser.

73 - Så fick nu svärdet vila i Israel. Och Jonatan bosatte sig i Makmas. Sedan begynte Jonatan att uppträda såsom folkets styresman, och han utrotade de ogudaktiga ur Israel.